Ekenässällskapet rf

Ekenässällskapet strävar till att se till att vår stad Ekenäs lever och hörs samt att det händer och talas i vår stad.
Du kan själv vara med och påverka genom att dels bli medlem och på detta sätt understöda vår verksamhet eller genom att delta i våra tillställningar.

Nedan kan du läsa lite om bakgrunden till vår förening - enda sedan starten för dryga 20 år sedan!

Historik

Då Ekenässällskapet grundades den 14 november 1988 hade föreningen ett stort övergripande mål: att rädda Villa Snäcksund. De första tio åren ägnades i stort sett helt åt den uppgiften. Operationen lyckades, den gamla villan i Ormnäs renoverades och förvandlades till konstnärsbostäder.
När det projektet väl var i hamn och ansvaret för villan övertagits av Svenska kulturfondens konststiftelse Pro Artibus fortsatte Ekenässällskapet som en mer allmän kulturförening och en förmedlande länk mellan staden och organisationer av olika slag.
Inledningen av det tredje decenniet medför åter en omställning: Ekenäs stad uppgår i Raseborg – men Ekenässällskapet består.

Tre i starten

De tre som i tiden grundade Ekenässällskapet var museichefen Ivar Nordlund, som också blev föreningens första ordförande, Peter Heinström, då organisationschef vid sfp, och bibliotekarien Gun Spring. När sällskapet den andra februari 1989 infördes i föreningsregistret hade styrelsen utökats med professor Henrik Cederlöf och stadsdirektör Göran Wide.
Allt började med kampen kring den gamla trähusbebyggelsen i Ekenäs – och nu gällde det uttryckligen Villa Snäcksund som i stadens ägo höll på att helt förfalla. Åsikterna om villans framtid var delade i stadsfullmäktige, en del ville att den skulle bevaras, andra att den skulle rivas eftersom staden varken ansåg sig ha råd att renovera den eller ens hade någon klar uppfattning om vad den kunde användas till.
Till dem som ville bevara villan hörde Ivar Nordlund och Peter Heinström.
– Det började med att jag personligen anhöll om att få köpa huset och arrendera marken men det fick jag ju inte. Följande steg var att få en nyttig användning för huset och då var tanken på konstnärsbostäder och ateljéer inte så främmande för en Borgåbo som hade Diktarhemmet som en god förebild, säger Ivar Nordlund.

Lokal ägare

Peter Heinström inledde förhandlingar med Svenska kulturfonden, och det första beskedet var att fonden inte kunde tänka sig att köpa gamla hus. Men när man föreslog att huset skulle göras till ett ställe där finlandssvenska konstnärer kunde bo och arbeta lovade fonden medverka till renoveringen, under förutsättning att en lokal ägare skulle ta hand om villan.
– Då konstruerades Ekenässällskapet. Först var det Ivar Nordlund och jag, sedan tog vi kontakt med Gun Spring, som också hörde till dem som ville bevara trähusen. Vi tre grundade sedan föreningen och förde diskussionerna med staden, säger Peter Heinström. Både han och Gun Spring betecknar Ivar Nordlund som projektets eldsjäl.
I en artikel i Västra Nyland något tidigare, den 21 september 1988, talades det om ett återuppväckande av Ekenäs-Samfundet som lagts ner för flera decennier sedan. Självklart skulle ett återuppståndet Ekenäs-Samfundet även göra en insats på andra punkter, påpekade artikeln, men Villa Snäcksund kunde utgöra en lämplig startpunkt. Ett konstnärshem ansågs stärka regionen kulturellt samtidigt som en unik helhet skulle bevaras för det finlandssvenska kulturlivet i ett långtidsperspektiv.
Men Ekenäs-Samfundet gick inte att återuppliva och i stället blev det den nya föreningen Ekenässällskapet, som fick köpa Villa Snäcksund för ettusen mark, konstaterar Gun Spring, föreningens ordförande och sekreterare under många både arbetssamma och glada år. Staden behöll äganderätten till tomten och lovade gå i borgen för det lån som upptogs för villans renovering. Förutom av Kulturfonden fick man redan i starten ett bidrag också av staten.
Renoveringen av villan inleddes den 15 januari 1991 och den 15 oktober samma år invigdes den högtidligen med festtal av minister Elisabeth Rehn, som blev villans gudmor. Samma dag flyttade den första hyresgästen in, arkitekten och bildkonstnären Richard Ahlqvist.

Valutakris och överlåtelse

Föreningens tio första år dominerades helt av Villa Snäcksund. Och jobbigt blev det, inte minst ekonomiskt, trots stöd från staden, staten och Kulturfonden. 
Ekenässällskapet lockades som många andra att ta ett just då fördelaktigt valutalån i början av 1990-talet och drabbades sedan hårt när den finska marken kraftigt sjönk i värde.
– Vi var ganska ensamma då. Samma människor som rekommenderat oss att ta valutalån sade att det borde ni aldrig ha gjort, minns Peter Heinström.
I februari 1998 beslöt Ekenässällskapet med Ekenäs stads godkännande sälja villan för ettusen mark till Pro Artibus \"under förutsättning att stiftelsen fortsätter att bygga ut och utveckla ett finlandssvenskt konstcentrum i Ekenäs stad med utgångspunkt i Villa Ormnäs samt med konstnärsbostäder i Villa Snäcksund\". Staden och Kulturfonden tog över hälften var av Ekenässällskapets lån. Till följd av besvär fördröjdes överlåtelsen och affären kunde slutgiltigt genomföras först i maj 2000.
Gun Spring konstaterar att lättnaden var stor när köpebrevet på Villa Snäcksund undertecknades och det från början ganska idealistiska projektet var tryggat.
– Jag svävade av glädje på vägen hem. Samtidigt tyckte jag att jag nu gett mitt bästa för Ekenässällskapet och ville övertala Bengt Bergman att bli ny ordförande. Att han åtog sig var oerhört fint, jag är inte säker på att jag kunde ha kopplat bort verksamheten från Villa Snäcksund, säger hon och betonar Bo Nymans och Anders Wikholms avgörande insatser för föreningen och villan.
Också Ivar Nordlund vill lyfta fram Bo Nymans roll.
– Utan hans hjälp hade jag knappast orkat.

Kultur och stadsmiljö

Efter projektet Villa Snäcksund har Ekenässällskapet blivit en mer allmänkulturell förening med ett mångsidigt program som också inkluderar samhällsdebatt.
– Den profilen har blommat upp under Bengt Bergmans ordförandeskap, säger Peter Heinström och Gun Spring.
Enligt stadgarna är föreningens ändamål att främja kulturarbetet i Ekenäs och att stöda finlandssvenska konstutövare. Den ordnar föredrag och symposier, utställningar, informationsmöten, utfärder och studieresor. Dessutom gör den framställningar om skyddsåtgärder i fråga om kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer.
Nya stadsdirektörer har presenterats i Ekenässällskapets regi, Ekenäs har satts under luppen som kulturstad och aktuella stadsplanefrågor har tagits upp till offentlig diskussion. Föredrag har arrangerats med framstående representanter för kulturens olika områden, utfärder har företagits till intressanta museer och utställningar och de senaste åren har resorna också utvidgats till andra länder. Till sällskapets äldsta arrangemang hör en samling på hemmaplan, glöggfesten kring luciadagen, som kallades tradition redan i början av 1990-talet.

Torget och hamnen

Under sommaren och hösten 2001 ordnade Ekenässällskapet med stöd av medel från Kulturfonden en idétävling om Rådhustorget, som resulterade i 29 bidrag med förslag till ändringar. Bidragen överlämnades till stadsstyrelsen i hopp om åtgärder, men det praktiska resultatet har hittills varit anspråkslöst.
– Det kan bero på att det är svårt att förändra eller förnya en gammal stadsbild, eller också är det ett tecken på att det är bra som det är, konstaterar Bengt Bergman.
Föreningen har också agerat aktivt för utvecklingen av hamnområdet.
– Där håller det nu på att ske saker och ting vilket bekräftar att staden ser Norra hamnen som ett kärnområde som det gäller att hantera med skicklighet och varsamhet, säger Bengt Bergman. Exemplen visar att Ekenässällskapet kan fylla en uppgift när det gäller stadsbilden och samtidigt fungera som en fristående granskare av stadsplaneringen, konstaterar han.

Snapsvisor och Bokkalas

År 2003 arrangerade föreningen en snapsvisetävling med final på Knipan. Hela 135 bidrag hade lämnats in och som segrare utgick Peter Werthmann med visan När Knipan stänger.
De senaste åren har Ekenässällskapet också stått som medarrangör till höstens Bokkalas. Till föreningens uppgifter hör att bidra till finansieringen genom att anhålla om understöd från olika håll. Formell arrangör av Bokkalaset är stadens kulturbyrå.

För stadsdelen Ekenäs

Och vad händer med Ekenässällskapet när Ekenäs upphör som stad och i stället blir en del av Raseborg? Riktningen förefaller klar.
– Nu om någonsin behövs det, när kommunen inte längre heter Ekenäs får Ekenässällskapet en ännu större betydelse för identiteten, menar Peter Heinström.
– Kanske vi ska vara en kulturell förening för stadsdelen Ekenäs. Också tidigare har vi i stor utsträckning funnits i stadskärnan, säger Gun Spring.
– När man ser på intresset för våra olika arrangemang så är det lokala frågor som lockat mest publik. Så Ekenässällskapet ska hålla sig vid sin läst och inte gå alltför mycket utanför sitt eget område som är just Ekenäs. Det blir knappast aktuellt med någon utvidgning av verksamheten i riktning Karis och Pojo, även om alla är välkomna. Det handlar om en liten förening som inte ska förhäva sig, säger Bengt Bergman.
Vilka kan då bli medlemmar i Ekenässällskapet?
– Alla som känner för det kan bli medlemmar, det är en helt öppen förening, säger Bengt Bergman. Just nu är antalet omkring 180. Konkurrensen är hård, det finns en mängd specialföreningar för olika ändamål i Ekenäs, och det tycker han är bra. Men han tror också att det fortfarande finns rum för en allmän kulturförening som utan bindningar kan arrangera, debattera och agera.

Ekenäs i mars 2008, Birgitta Jernvall Ingman